Parkour i Örebro!

Här kommer en video från teaterbiennalen!
Det är skådisar från "samlarna", en pjäs som vår teaterchef har regisserat på teater Bhopa.
En fantastisk föreställning, vad jag har hört av de som har sett den.

Mycket senare på kvällen så ägnades tiden åt "Parkour in Örebro".
Möjligtvis lite egen variant..







Andra bloggar om: Teaterbiennalen, regionteater Väst, parkour, Samlarna,

Nu är teaterbiennalen i Örebro över. Alla verkar tycka att det varit ett väldigt bra arrangemang.

Nu är teaterbiennalen i Örebro över.
Alla verkar tycka att det varit ett väldigt bra arrangemang.
Tack alla ni som har arrangerat detta.

Nu har alla från vår teater kommit tillbaka hem efter trippen till Örebro, jag själv som skulle varit där missade det. Typiskt nog blev jag sjuk och fick ligga hemma och handskas med mitt dåliga allmäntillstånd.

Jag skall se till att det kommer rapporter ifrån de av oss som varit på plats i Örebro.
Hoppas att det är flera som vill dela med sig om hur deras vistelse på biennalen var.

Jag kan också meddela att nästa teaterbiennal hålls i Borås!!!



Andra bloggar om: Teaterbiennalen, regionteater Väst, Örebro

/Nicklas Arlevall

Den mystiska grantomten i Herrar, får ett eget liv.

Sista Föreställningen av Herrar spelade vi på Syd Koster.
Länge såg det ut som ingen visste att vi var där ens.
Men kl 16 hade ca 45 personer dykt upp i Gymnastiksalen på skolan.
Sista Föreställningen brukar innehålla oväntade saker, påhittade av medspelare eller tekniker. Det kan tillexempel finnas riktig vodka i vodkaflaskan som brukar innehålla vatten.

I Herrar kunde detta fått ganska berusande effekt, eftersom rollfigurerna dricker en hela Explorer inom loppet av 5 minuter ungefär efter halva föreställningen.
Vi hade alltså blivit så fulla att det är tveksamt om andra akten hade kunnat spelas.
Alltså var det vatten som vanligt i flaskan. Man väntar sig alltid nåt jävelskap sista föreställningen. OK!
I Herrar hade jag en sån där "Granjultomte" som sjunger och rör på sig på ett fånigt sätt.
För att starta den fanns det en liten knapp, dold i barren,
ovanför en liten skylt där det står:
"Try me"
Allt för att man skall bli upphetsad och köpa denna julstämningshöjande granjultomte. Granjultomten skall man sen ha på julafton, efter glöggen eller snapsarna och titta på skratta slå sig på knäna och tycka är jätterolig.

Dahl, min rollfigur hade denna grantomte med sig på toaletten och vi repeterade noga när den skulle på och av, också vilken melodi den skulle spela och vid vilket tillfälle.
MEN där i gymastiksalen på Sydkoster, började den leva sitt eget liv efter att snällt ha startat när jag tryckte på "try me".
Plötsligt startade den av sig själv.
Inte bara en gång utan 5-6 gånger.
Jag var övertygad om att JO eller Tina våra tekniker ville spela mej ett spratt, och att dom på något sätt kunde fjärrstyra granen.

När den hade startat 6 gången och givit mej ganska mycket problem, till publikens stora förtjusning. "så jävla kul är det väl ändå inte nu får dom lägga av", tänkte jag.
Jag tog helt enkelt ur batteriet, och granen var TYST ..... en stund ja, sen startade den igen.
Jag tänkte att nu har JO på något sätt tagit sig in bakvägen genom dekoren och satt i batteriet.
Publiken vrålade av förtjusning, jag sliter upp dörren till toan och spolar den med vatten i handfatet. Men inte hjälper det, den gurglar vidare på sin fåniga melodi.
Den är tyst en stund, men startar ytterligare en gång, jag tänker OK dom vill att jag skall krossa den.

Så jag ställer den på golvet och stampar med full kraft på den.
Det hörs tydligt hur den krasar och jag ser hur den krossas i flera delar.
Delarna hänger ihop av sladdar och sånt som sådana granar är gjorda av.
Jag lägger den på golvet inne i mitt toalettbås och stänger dörren.
Nästa gång jag öppnar dörren ligger den där och RÖR SIG FORTFARANDE det är fanimej helt otroligt.
Så den får ett sista stamp på sig.

När föreställningen närmar sig slutet samlar jag ihop sakerna i mitt bås för att lämna toan som vi varit inlåsta på i två dygn.
jag stannar upp för att se på Ulf inne på sin toa (detta är ett lagt sceneri) DÅ börjar den krossade granen hjälplöst röra ena armen och blinka lite svagt i ena kinden, som en döendes sista försök att kämpa vidare .
Efter föreställningen frågar JO och Tina vad det är som händer, dom hade inte gjort något med den. Den fick helt enkelt ett frispel sista föreställningen.
Som om den ville säga: Nu har jag gjort som ni vill i 50 föreställningar nu är det min show

Jan Coster, en av Herrarna



Andra bloggar om: regionteater Väst, Jan Coster, herrar på turné,

Alla goda ting är tre! Herrar på turné

Nu närmar vi oss schavotten. Efter lunch sätter Ulf och jag oss i bilen till Strömstad.
Janne – det tredje hjulet – är redan där och vårdar sitt hus och sina rötter (Coster kommer nämligen från Koster). Vi tre är framme vid de sista skälvande för(e)ställningarna av ”Herrar”. Idag spelar vi på Gymnasiet i Strömstad, imorgon ute på Koster.

Vi har varit inlåsta på en toalett en hel vår. Situationen är förstås tacksam, men jag inbillar mig att det faktum att det just är tre män som blir inlåst lägger andra dimensioner och oförutsägbara schatteringar.
Man är inte van att se män prata med varann och försöka umgås. Det är något visst med tre män ändå…

För er som också får separationsångest från ”Herrar” är det bara att konstatera att det finns gott om antidepressiva mediciner:

Läs den vansinnigt roliga ”Tre män i en båt” av Jerome K Jerome, som trots att den är från 1889 kunde ha varit skriven igår. Jerome skrev också den lite mer avslagna uppföljaren ”Tre män på velociped”. Lämplig litteratur är förstås också ”De tre musketörerna” av Dumas och för den yngre manspubliken rekommenderas ”Tre bockarna Bruse” och vadsomhelst med Knatte, Fnatte och Tjatte.

Cineasterna söka lämpligen sin tröst i Orson Welles ”Den tredje mannen” eller komediklassikern ”Tre män och en liten baby” (se det franska originalet som är ungefär tre ggr bättre än den amerikanska versionen).
Nåt med Bröderna Marx fungerar också: Zeppo, Harpo, Groucho (Chico var visserligen med i några filmer, men han var aldrig särskilt kul).

Framstår allt detta som aningen för lättsmält kan man alltid vända sitt hopp till att försöka förstå treenigheten eller läsa om de tre vise männen, som finns i en bibel nära dig.

Till skillnad från Judas kan vi inte förneka tre gånger att vi bara har två gånger kvar.

3-vliga hälsningar från,
Andreas Tre Olsson


Andra bloggar om: Andreas T Olsson, bok och filmtips, herrar på turné, Jan Coster, Män på toalett, Ulf Michal

Roasjö ett kulturellt världsnav? Och GPS jämfört med vanlig karta på turné..

Ulf och Andreas ringde från E6 och sa,
-Du vi blir lite sena men Eniro säger att resan Uddevalla-Roasjö tar
1 timme och 46 minuter, fast Ulfs GPS hittar inte.. Men Du vet var det ligger eller???
-Ja,jag tror det,Visst! Säger jag men är lite osäker.
-När vi häromdagen skulle till Åsaka slog jag Åsaka på datorn och fick 7 träffar på olika Åsakor det gäller ju att komma till rätt Åsaka. Roasjö gav också flera träffar. En utanför Borås och en i Hälsingland.

Vanlig karta är inte så jävla dumt som det verkar.
- Jag älskar min GPS, säger Ulf.
Andreas har en outgrundlig road min i ansiktet, han är orolig att han inte skall hinna raka sig innan föreställningen. Men idag är han förberedd, han har rakat sig HEMMA, visar det sig!

-Vi är inte där förrän halv sju, säger jag när dom hämtat upp mej på Delsjömotet vid motorvägen till Borås.
Vi har Chryslern idag, och jag får sitta i baksätet, jag hatar att sitta i baksätet för rutorna är tonade och den nya grönskan blir gulbrun precis som på hösten.
Det är deprimerande att titta ut på höstgula löv nu, det kan uppstå en viss finstämd kamp om framsätet där rutorna inte är tonade, och allt är som det skall vara, inte öppen aggresion men den finns där.
-Kan inte du vara våran mänskliga GPS, säger Ulf och vill att jag skall härma datorrösten i hans telefon.
-I rondellen tag andra avfarten....andra avfarten.
så där sitter jag och tittar ut på höstlöven och härmar en Gps.
-Om tvåhundra meter håll vänster....håll vänster.
När vi är utanför Fritsla, blir den mänskliga Gps´en osäker, det blir aldrig en riktig Gps.
-Nu ringer vi och frågar säger jag, det är ju alltid en liten prestigeförlust att behöva ringa.

Det visar sig att vi kört lite fel och får ta grusvägen från väg 41 mot Skephult vidare mot Roasjö, lite krampaktiga är vi när Chryslern kränger i rullgruset på väg mot bygdegården.

Klockan är 18.29 när vi är där, det kommer ca.45 personer, och där bor 300.
18% av befolkningen, detta måste vara världens kulturella nav. I Stockholm motsvarar det utsålt i Globen i flera dagar. Men det visste man ju att storstadsbor är ointresserade och betydligt mindre kultiverade än Roasjöborna!
Jan C/ Inte bara mänsklig GPS utan skådis också..


Andra bloggar om: Kulturellt världsnav, Roasjö, herrar på turné, regionteater Väst, Jan Coster

Jag beundrar människor som arrangerar föreställningar ute i landet.

Jag beundrar människor som arrangerar föreställningar ute i landet.
Turnen med "Herrar" är ju inne på sluttampen 3st kvar.
Vi har varit i bygdegårdar IOGT lokaler på ett 30 tal ställen och möts ständigt av smörgåsar, kaffe och mycket publik.
Ibland är arrangörerna oroliga för att "det inte är så många i publiken" men allt är ju relativt utom ljusets hastighet i vacum enl Einstein.
I Mellerud kom ca 90 pers och där bor 3000 det blir ju ca 3%, omsatt till Göteborg, skulle det motsvara en publksiffra på ca 18 000!!
Det är ju fantastiska siffror.
Vi var trötta och sega innan föreställningen i Mellerud, så det började lite tillbakalutat och liksom ömt publiken uppfattade varje nyans och trimmade igång sig själv och oss till oande höjder.
När föreställningen tog slut fick vi fina men konstiga ballonger istället för blommor.
Jan C/Skådespelare


Andra bloggar om: regionteater Väst, beundran, arrangörer, Herrar, Mellerud, Jan Coster,

Nedräkningen har börjat...

Tiden går inte längre, den småspringer. Det gäller att ta tillvara den tid man har på sig och tiden man har för sig.
Att ha en förmåga att fånga de flyende ögonblicken är en livslång utmaning. Möjligen undrar Du, som förhoppningsvis läser detta,
vari denna lätt patetiska och sentimentala ton kommer sig av.
Dels kommer det av att jag faktiskt är sådan (lätt patetisk och sentimental), dels av att spelperioden med ”Herrar” närmar sig sitt slut. Snart slut! Hur gick det till?

När vi började repetera såg vi (jag tar mig friheten att skriva för herr Coster och herr Michal) med ödmjuk bävan på de 46 föreställningar som väntade regionen runt.
Men efter det att premiären i februari satte snöbollen i rullning har tidsperspektivet lavinartat kastat oss mot slutmålet. Redan Marcel Proust var ju på spaning efter den tid som flytt och vi har njutit så av resan att vi glömde bort att den obönhörligen skulle få ett slut. För nu har vi tre herrar bara tre föreställningar kvar. Idag. Fredag. Lördag. Roasjö. Strömstad. Koster.

Vemodet har inte riktigt infunnit sig ännu, men det lär komma. Den här våren har verkligen varit ett privilegium – att få komma ut till bygdegårdar som ibland är mindre än dekoren. Att möta en uppriktigt upprymd och chosefri publik som generar oss med sin entusiasm. Alla dessa arrangerande eldsjälar som ständigt låter flitens lampa lysa – måtte deras energiförbrukning hänföra andra.

I fredags räknade den multibegåvade herr Coster ut att vi hittills tillbringa 72 timmar inlåsta på den där toaletten. Nu återstår bara 3 x 1.40 tim. Idag, fredag och lördag. Roasjö, Strömstad och Koster. (Visst ser det ut som en tanke att vi avslutar på Koster…)

Med fingrarna på tangenterna,
Andreas T Olsson
en av herrarna


Andra bloggar om: Andreas T Olsson, Herrar, Jan Coster, regionteater Väst, Ulf Michal

Vi åker till teaterbiennalen nästa vecka.

Vi dammade av de gamla manusen till Lotta Lotass Samlarna idag. Pär Luttrop och Krister Kern gästade huset och började repa upp den till teaterbiennalen uttagna föreställningen Samlarna.
Gerd Karlsson, den kanske mest excentriske rekvisitör som går på två ben hade samlat ihop ytterligare 500 kilo antika ting som utgör en fundamental scenografisk del i föreställningen som ges vid ytterligare tre tillfällen nästa vecka i Örebro.
Andreas Björklund skruvade ihop ljusreliker från 30-talet och hela teatern stod på tåspetsarna för att få liv i det gamla bygget.
Nu väntar ytterligare några dagar av repetitioner innan vi åker till Örebro i nästa vecka - läs mer på www.teaterbiennalen.se



Andra bloggar om: Regionteater Väst, Samlarna, Teaterbiennalen, Örebro, Pär Luttrop, Krister Kern

En Fredagkväll för en skådis på turné

Nu skall jag strax starta bilen fredag em för att spela Herrar i Mellerud kl 19 Ikväll. Eftersom jag bor i Göteborg är jag väl hemma runt midnatt. Då tar jag ett glas rött och kollar på "deadliest catch" "wheelers and dealers" eller något annat uppbyggligt på Tv.

I Fredags spelade vi i Uddevalla (hemmapublik) två föreställningar, en kl 13 och en kl 19.
Kvällsföreställningen blev väldigt yvig och svajig och vi blev rätt sura på varandra efteråt,det drog liksom åt buskishållet och innehållet i pjäsen liksom vattnades ur.
Vi har ju spelat ca 50 st och det vill till att få igång energin på rätt nivå...

Jag måste åka nu, måste hinna fixa några grejer till min dotters rockband innan söndag men jag återkommer (fan nu blir det
Mc Donalds).
Jan Coster/skådespelare på Regionteater Väst.


Andra bloggar om: Fredag, Herrar, skådespelare, Mellerud, Uddevalla, TV, regionteater Väst, Jan Coster

Fader Vår - En bön för dansare

I slutet av 50-talet besökte Ivo Cramér en av Sveriges internationellt mest kända koreografer, en gudstjänst i Bergen där psalmerna tecknades av en grupp dövstumma ungdomar.
Detta gjorde ett djupt intryck på Ivo Cramér, som lärde sig bönen Fader Vår på teckenspråk.

Utifrån detta skapade han ett liturgiskt dansspråk, en koreografisk form för att göra en bön i dans. Verket uruppfördes av 12 dansare i Cramérbaletten i Skeppsholmskyrkan 1971 till musik av Ralph Lundsten, en av Sveriges främsta kompositörer av elektronisk musik.
Fader vår består av 7 böner som både tecknas i gester och framställs
i dramatisk form.

I samband med Dansbiennalen 2006 satte Göteborgsoperans Balett tillsammans med Regionteater Västs dansensemble upp Fader vår -en bön för dansare i sin ursprungliga version med originalmusik av Ralph Lundsten.
Med stöd av Svenska kyrkans kulturråd, Göteborgs stift, Domkyrkoförsamlingen, Dans i Halland och Västra Götalandsregionen genomför de två dansinstitutionerna detta unika samarbete som en hyllning till Ivo Cramér, nybliven 85-åring och en legend inom svensk danskonst.
Ivo Cramér är själv konstnärlig ledare och leder repetitionerna tillsammans med Christer Reveny, danskoordinator på Regionteater Väst och Lena Cederwall Boberg, danspedagog, repetitör och assistent till Ivo Cramér.

Föreställningen möjliggör för dagens danspublik och kyrkobesökare att ta del av ett kulturhistoriskt arv och ett nyckelverk inom modernkyrkodans. Som en fortsättning på samarbetet genomfördes en turné med föreställningen i Halland våren 2006.

Under våren spelas Fader vår i Strömstads Kyrka den 27e april kl. 19.00
och i Gustav Adolfs Kyrka i Borås den den 28e maj kl. 19.00




Andra bloggar om: Regionteater Väst, Ivo Cramér, Göteborgs Operan, Ralph Lundsten, Dans, Fader Vår, Kyrkor, Gustav Adolfskyrkan, Strömstadskyrka,

Telefon, blogg och teater!

Idag har vår nya telefonväxel blivit inkopplad!
Äntligen är det genomfört, nu är det bara att få allt att fungera rent praktiskt kvar.
En väldig fördel är att all intern trafik blir mycket enklare och att ingen behöver ringa något dyrt mobilnummer för att nå oss.
Att ringa våra mobiler kommer nu att vara som att ringa ett lokalsamtal.
Skönt att ligga i framkant med service istället för långt bakom som kulturinstitutioner ofta gör.

Vi jobbar också vidare med vår blogg och hoppas den kommer bli mer uppdaterad och en naturlig del av vår vardag, och även er vardag!!
/Nicklas




Andra bloggar om: Teater, Telefon, Blogg, Centrex

För Regionteater Väst har det varit en mycket lyckosam vår!

Spelåret 2006-2007 närmar sig sitt slut.
För Regionteater Väst har det varit en mycket lyckosam vår.
Vi har turnerat med sju olika föreställningar och gett mellan 150-175 föreställningar vilket får anses vara ett bra resultat med tanke på att mer än halva året kvarstår.

Tillgänglighet för alla som bor i Västra Götalandsregionen är nyckelordet - därför behöver inte våra föreställningar alltid vara publikmagneter, viktigare är att vi kommer till de ställen där det inte finns teater och dans på en fast scen.

I hela regionen, 49 kommuner stor, finns det faktiskt bara fasta ensembler i Göteborg, Uddevalla och Borås - alltså är det 46 kommuner att ta extra mycket hänsyn till!

Nu stundar vår och sommar men först skall vi sätta igång repetitionerna med höstens premiärer. Du som är intresserad har att se fram emot flera spännande föreställningar. Först ut är en föreställning för mellanstadieelever.
Vilket ben är en roande föreställning om barns oro för vad som händer i en turbulent men också spännande omvärld.

Fart heter en ny koreografi för de allra minsta - på ett lika lustfyllt sätt skall Fart gestalta vår tids tempo, på gott och ont!
I, Tala! Det är så mörkt, tar vi pulsen på gymnasieungdomarnas hållningar och värderingar beträffande "de andra" - det vill säga de som är tvungna att fly sitt hemland och slå ner sina bopålar i den svenska kulturen.


För de vuxna har vi till sist två premiärer:
Prästkragen handlar lika mycket om Linnés syster Sofia Juliana som om honom själv, och sist har vi en ny komedi:
Ester Nilsson levde här en gång. Du som såg Herrar kommer att gilla temat på vår komedi! I Herrar var det tre gubbar instängda på en toalett - nu är det fyra politiker i en torparstuga!

Har du frågor angående vår repertoar och hur du kan se våra
föreställningar är det bara att kontakta bloggmaster - och fortsätt gärna att vara aktiv hos oss!
Vi hinner inte alltid med att svara, eller ge kommentar, men ambitionen är att bloggen skall vara en enkel länk mellan oss och vår publik!

Olof Lindqvist
Teaterchef




Andra bloggar om: regionteater Väst, premiärer, Dans, teater, tillgänglighet, Linné

Vi är en teater som försöker blicka framåt och inte bakåt!

Vi är en teater som försöker blicka framåt och inte bakåt!
Nu är tunéerna snart över för denna säsong och sedan är det dags för att repa in nya föreställningar.
Vilka det blir återkommer vi snart om.
Snart åker vi också på Biennalen i Örebro för att få större inblick i vad som sker i teaterSverige.
Det kommer vara ett rejält gäng som åker upp ifrån vår teater och det kommer bli kul.
/Nicklas Arlevall





Andra bloggar om: teater, turne, biennal, Örebro