lördag 27 oktober 2007
fredag 26 oktober 2007
Prao vecka 42 - 43 på Regionteater Väst
Nu har jag, Ulrika Skylvik praoat här under vecka 42 tillsammans med Christoffer Heiman och under 43 tillsammans med Sara Mellgren.
Vecka 42
Måndagen startade med att jag och Christoffer fick en rundvandring i huset, sedan spenderade vi 2 timmar i rekvisita- samt kostymförrådet. Där fanns det mycket roliga saker att kika på!
Senare på dagen kom Rasmus och vi hjälpte honom med att riva scenen till Prästkragen.
Dagen slutade klockan halv tre.
Tisdag stannade jag hemma med hög feber och Christoffer vet jag inte säkert vad han gjorde.
/Ulrika
På onsdags morgonen tog jag och Christoffer tåget från Uddevalla klockan 08:03 för att hamna i Borås klockan 10:15. Där skulle Anna hämta upp oss, men ingen Anna så långt ögat kunde nå.
Så vi gick mot centrum där vi hitta 2 tanter som hjälpte oss hitta till Regionteater Väst i Borås. När vi kom dit hittade vi Anna :) och allt vart frid och fröjd.
Några minuter efter de fick vi en rundvandring i den gamla korsettfabriken som nu har blivit lokaler för Regionteater väst.
Sedan vart de lunchteater och min och Christoffers uppgift var då att dela ut flygblad och att göra reklam för ”Ester Nilsson levde här en gång”.
Sedan vart det våran tur att käka, så vi gick ut på Borås gator.
Jag hade tur som hade Christoffer med mig med tanke på att mitt lokalsinne värkar har lagt av.
När vi kom tillbaka var allt packat och klart så det återstod bara att säga hejdå till alla i huset och sätta sig i lastbilen. Vi kom hem till Uddevalla igen runt 17:00.
Torsdag var det sovmorgon, med tanke på att vi skulle på turné till Bengtsfors med Prästkragen och vi skulle inte åka förrän klockan 2.
Vi kom till Bengtsfors och började bygga upp scenen. Det var jätte kul! Som ett stort pussel. Att det var kul höll inte Christoffer riktigt med om. Sedan var det dags för föreställningen och det kom 11 betalande. Hälften av Bengtsfors invånare alltså.
Men skådespelarna gjorde ett toppenjobb och publiken var mycket nöjd.
Sedan rev vi allt (kul!) och åkte hem. Vi var framme vid teatern i Uddevalla runt 22 tiden.
Fredag, och sista dagen för Christoffer. Idag fanns det inte mycket att göra så vi hjälpte Ina med lite av varje. Det var en väldigt kort dag, vi slutade redan vid 13:30.
Tack för den här veckan/ Ulrika och Christoffer
Vecka 43
På Måndag morgon klockan 9 började vi våran dag. Idag skulle vi gå med Kul och kusligt två gånger. Men första klassen som var väntad klockan halv 10, kom inte så jag och Ulrika spenderade två timmar i kostymförrådet istället, vilket var mycket roligt!
Två timmar senare kom vi på att vi kanske skulle gå och äta innan den andra klassen kom, så vi kilade iväg och delade på en pizza.
Klockan 12 var vi på plats igen och rundvandringen i Kul och kusligt började.
Ulf var skådespelaren som visade barnen runt och sedan visade han upp en liten självbiografi i form av teater om en händelse han varit med om i unga dagar.
Efter Kul och kusligt runt halv 2 var jag och Ulrika fria att gå hemåt.
Tisdag var en ledig dag för mig och Ulrika, för att de andra hade möte hela dagen. Chill !
Onsdag morgon klockan 08:00 var jag och Ulrika här, för att åka iväg till Herrljunga med Jonas – turnéledare för Tala, det är så mörkt.
Klockan halv 10 var vi på plats i Herrljunga, då bar vi in lite rekvisita till föreställningen.
De skulle göra 2 stycken föreställningar den dagen och klockan 11 började den första.
Runt 12 efter den första föreställningens slut gick jag, Ulrika, Peter, Kjell och Jonas och åt i gymnasieskolans matsal.
Efter maten hade jag och ulrika fria tyglar och kunde hitta på lite vad vi ville. Vi besökte då Herrljungas Hemköp och på vägen dit kunde Ulrika inte undgå att lägga märke till en kille som liknade Karlsson på taket.
Andra föreställningen klockan 2 satt jag och Ulrika utanför med Jonas och höll koll.
Klockan 3 var det hemfärd med turnébilen. Ulrika satt och läste manga under färden, medans jag sov i stort sätt hela vägen hem till Uddevalla! Jonas släppte sedan av oss vid kampenhof och vi tackade för dagen!
Torsdagen var inte särskilt krävande, vi skulle vara på teatern klockan 6 på kvällen och hjälpa till lite innan dansföreställningen började klockan 7. Vi stod och sålde lite tilltugg och sedan fick vi även gå gratis på föreställningen :)
Den var slut klockan 8 ca och då fick vi gå hem!
Fredag, idag är det våran sista dag här. Vi har nu på förmiddagen spenderat tid framför denna blogg och senare ska vi hjälpa till under Lunchteatern klockan halv 12.
Vi har trivts som fisken i vattnet, det har varit väldigt kul att se hur ni har det här och hur ni arbetar.
Stort tack för den/de här veckan/veckorna, på återseénde!
Sara Mellgren och Ulrika Skylvik
Vecka 42
Måndagen startade med att jag och Christoffer fick en rundvandring i huset, sedan spenderade vi 2 timmar i rekvisita- samt kostymförrådet. Där fanns det mycket roliga saker att kika på!
Senare på dagen kom Rasmus och vi hjälpte honom med att riva scenen till Prästkragen.
Dagen slutade klockan halv tre.
Tisdag stannade jag hemma med hög feber och Christoffer vet jag inte säkert vad han gjorde.
/Ulrika
På onsdags morgonen tog jag och Christoffer tåget från Uddevalla klockan 08:03 för att hamna i Borås klockan 10:15. Där skulle Anna hämta upp oss, men ingen Anna så långt ögat kunde nå.
Så vi gick mot centrum där vi hitta 2 tanter som hjälpte oss hitta till Regionteater Väst i Borås. När vi kom dit hittade vi Anna :) och allt vart frid och fröjd.
Några minuter efter de fick vi en rundvandring i den gamla korsettfabriken som nu har blivit lokaler för Regionteater väst.
Sedan vart de lunchteater och min och Christoffers uppgift var då att dela ut flygblad och att göra reklam för ”Ester Nilsson levde här en gång”.
Sedan vart det våran tur att käka, så vi gick ut på Borås gator.
Jag hade tur som hade Christoffer med mig med tanke på att mitt lokalsinne värkar har lagt av.
När vi kom tillbaka var allt packat och klart så det återstod bara att säga hejdå till alla i huset och sätta sig i lastbilen. Vi kom hem till Uddevalla igen runt 17:00.
Torsdag var det sovmorgon, med tanke på att vi skulle på turné till Bengtsfors med Prästkragen och vi skulle inte åka förrän klockan 2.
Vi kom till Bengtsfors och började bygga upp scenen. Det var jätte kul! Som ett stort pussel. Att det var kul höll inte Christoffer riktigt med om. Sedan var det dags för föreställningen och det kom 11 betalande. Hälften av Bengtsfors invånare alltså.
Men skådespelarna gjorde ett toppenjobb och publiken var mycket nöjd.
Sedan rev vi allt (kul!) och åkte hem. Vi var framme vid teatern i Uddevalla runt 22 tiden.
Fredag, och sista dagen för Christoffer. Idag fanns det inte mycket att göra så vi hjälpte Ina med lite av varje. Det var en väldigt kort dag, vi slutade redan vid 13:30.
Tack för den här veckan/ Ulrika och Christoffer
Vecka 43
På Måndag morgon klockan 9 började vi våran dag. Idag skulle vi gå med Kul och kusligt två gånger. Men första klassen som var väntad klockan halv 10, kom inte så jag och Ulrika spenderade två timmar i kostymförrådet istället, vilket var mycket roligt!
Två timmar senare kom vi på att vi kanske skulle gå och äta innan den andra klassen kom, så vi kilade iväg och delade på en pizza.
Klockan 12 var vi på plats igen och rundvandringen i Kul och kusligt började.
Ulf var skådespelaren som visade barnen runt och sedan visade han upp en liten självbiografi i form av teater om en händelse han varit med om i unga dagar.
Efter Kul och kusligt runt halv 2 var jag och Ulrika fria att gå hemåt.
Tisdag var en ledig dag för mig och Ulrika, för att de andra hade möte hela dagen. Chill !
Onsdag morgon klockan 08:00 var jag och Ulrika här, för att åka iväg till Herrljunga med Jonas – turnéledare för Tala, det är så mörkt.
Klockan halv 10 var vi på plats i Herrljunga, då bar vi in lite rekvisita till föreställningen.
De skulle göra 2 stycken föreställningar den dagen och klockan 11 började den första.
Runt 12 efter den första föreställningens slut gick jag, Ulrika, Peter, Kjell och Jonas och åt i gymnasieskolans matsal.
Efter maten hade jag och ulrika fria tyglar och kunde hitta på lite vad vi ville. Vi besökte då Herrljungas Hemköp och på vägen dit kunde Ulrika inte undgå att lägga märke till en kille som liknade Karlsson på taket.
Andra föreställningen klockan 2 satt jag och Ulrika utanför med Jonas och höll koll.
Klockan 3 var det hemfärd med turnébilen. Ulrika satt och läste manga under färden, medans jag sov i stort sätt hela vägen hem till Uddevalla! Jonas släppte sedan av oss vid kampenhof och vi tackade för dagen!
Torsdagen var inte särskilt krävande, vi skulle vara på teatern klockan 6 på kvällen och hjälpa till lite innan dansföreställningen började klockan 7. Vi stod och sålde lite tilltugg och sedan fick vi även gå gratis på föreställningen :)
Den var slut klockan 8 ca och då fick vi gå hem!
Fredag, idag är det våran sista dag här. Vi har nu på förmiddagen spenderat tid framför denna blogg och senare ska vi hjälpa till under Lunchteatern klockan halv 12.
Vi har trivts som fisken i vattnet, det har varit väldigt kul att se hur ni har det här och hur ni arbetar.
Stort tack för den/de här veckan/veckorna, på återseénde!
Sara Mellgren och Ulrika Skylvik
onsdag 24 oktober 2007
tisdag 23 oktober 2007
Utan telefon kryper det i kroppen...
Idag var min tanke att jag skulle uträtta massvis med telefonsamtal, som vanligt.
Nu har jag glömt min telefon hemma och jag som aldrig är utan min telefon känner hur det kryper i kroppen...
Nåväl. Vi får se hur detta slutar eller hur jag skall lyckas få hit den.
/Nicklas, kommunikatör
Nu har jag glömt min telefon hemma och jag som aldrig är utan min telefon känner hur det kryper i kroppen...
Nåväl. Vi får se hur detta slutar eller hur jag skall lyckas få hit den.
/Nicklas, kommunikatör
fredag 19 oktober 2007
Bockstyre på teatern
Jag har nu gjort ca 8 föreställningar av "kul & kusligt i kullisserna". En vandring genom teaterhuset i Uddevalla och med en avslutande monolog, allt för 5:e klassare.
När jag fick förfrågan om att göra "Kul & Kusligt" tvekade jag först, kände mig osäker på om jag skulle klara av det och tycka att det var skoj. Eftersom jag har egna barn i just den åldern visste jag hur krävande det kunde bli.
Barn i 11-års åldern är i någon slags gränszon mellan fantasin och verkligheten.
Här gäller det att hitta ett tilltal som fungerar.
Jag ville ge dem något som berör, något där vi kunde känna igen oss i varandra. Inte bara göra det "kul & kusligt". Detta är ju trots allt ett viktigt möte med teatern, och ett viktigt möte för teatern med sin framtida publik.
Jag bestämde mig för att berätta en historia om mig själv när jag var 12 år gammal och åkte på stryk utanför Asponds gatukök i Motala. En händelse som har varit tongivande för mig genom hela livet. Med en sån berättelse kan man bara inte misslyckas.
Det blev monologen "Bockstyre".
Eftersom jag har till uppgift att först leda barnen genom teaterns lokaler och berätta om hur vi producerar teater ville jag också väva in min berättelse i denna vandring. Det resulterade i att jag vävde samman allt, mitt vuxna jag med den 12-årige grabben, min egen son (som är 12) och min egen pappa. Sorg och glädje, skuld och oskuld blev någon slags tematik.
Barnen (och lärare) har varit fantastiska i mötet med mig. Jag känner påtgaligt att jag gör en välgärning för första gången på många år. Mötet med barnen blir direkt och jag lyckas nå både lärare och elever.
Det är nu det sista jag gör som skådespelare på Regionteatern innan min anställning upphör. Det är slutet på min karriär som skådespelare.
Jag som trodde när, jag var 22 år, att jag vid det här laget skulle stå på Dramatens stora scen och deklamera Per Gynt eller nått sånt.
Istället slutade jag i källaren i en gammal slakteribyggnad i Uddevalla. Och tänk att det är ingen slump.... Jag avslutar med segerfanan högt i topp. Det var det här som jag trodde på, det var detta som var meningen med teater.
Ett diplom från Hennes Majestät går aldrig upp mot 29 barnansikten som visar sin glädje över ett möte en vuxen som vet hur det är.
Jag är trött, men stolt. Trött av alla år i turnébilar och kalla gymnastiksalar, trött av alla politiker som aldrig lär förstå den verkliga meningen med barnkultur. Trött av alla regissörer som inte ser skådepelaren, som inte vill förstå att konsten i teater handlar främst om skådespeleri.
Jag är stolt över alla skådespelare som nästan alltid är kreativa, välvilliga, sårbara och hängivna. Stolt över alla som fortsätter tro på att teater är ett elexir för mänsklighetens överlevnad.
Du är välkommen att se min föreställning "Bockstyre" på teatern i Uddevalla. Ring bara och kolla om det finns plats på någon av klassföreställningarna.
Ulf Michal
Skådespelare/ regissör på Regionteater Väst
När jag fick förfrågan om att göra "Kul & Kusligt" tvekade jag först, kände mig osäker på om jag skulle klara av det och tycka att det var skoj. Eftersom jag har egna barn i just den åldern visste jag hur krävande det kunde bli.
Barn i 11-års åldern är i någon slags gränszon mellan fantasin och verkligheten.
Här gäller det att hitta ett tilltal som fungerar.
Jag ville ge dem något som berör, något där vi kunde känna igen oss i varandra. Inte bara göra det "kul & kusligt". Detta är ju trots allt ett viktigt möte med teatern, och ett viktigt möte för teatern med sin framtida publik.
Jag bestämde mig för att berätta en historia om mig själv när jag var 12 år gammal och åkte på stryk utanför Asponds gatukök i Motala. En händelse som har varit tongivande för mig genom hela livet. Med en sån berättelse kan man bara inte misslyckas.
Det blev monologen "Bockstyre".
Eftersom jag har till uppgift att först leda barnen genom teaterns lokaler och berätta om hur vi producerar teater ville jag också väva in min berättelse i denna vandring. Det resulterade i att jag vävde samman allt, mitt vuxna jag med den 12-årige grabben, min egen son (som är 12) och min egen pappa. Sorg och glädje, skuld och oskuld blev någon slags tematik.
Barnen (och lärare) har varit fantastiska i mötet med mig. Jag känner påtgaligt att jag gör en välgärning för första gången på många år. Mötet med barnen blir direkt och jag lyckas nå både lärare och elever.
Det är nu det sista jag gör som skådespelare på Regionteatern innan min anställning upphör. Det är slutet på min karriär som skådespelare.
Jag som trodde när, jag var 22 år, att jag vid det här laget skulle stå på Dramatens stora scen och deklamera Per Gynt eller nått sånt.
Istället slutade jag i källaren i en gammal slakteribyggnad i Uddevalla. Och tänk att det är ingen slump.... Jag avslutar med segerfanan högt i topp. Det var det här som jag trodde på, det var detta som var meningen med teater.
Ett diplom från Hennes Majestät går aldrig upp mot 29 barnansikten som visar sin glädje över ett möte en vuxen som vet hur det är.
Jag är trött, men stolt. Trött av alla år i turnébilar och kalla gymnastiksalar, trött av alla politiker som aldrig lär förstå den verkliga meningen med barnkultur. Trött av alla regissörer som inte ser skådepelaren, som inte vill förstå att konsten i teater handlar främst om skådespeleri.
Jag är stolt över alla skådespelare som nästan alltid är kreativa, välvilliga, sårbara och hängivna. Stolt över alla som fortsätter tro på att teater är ett elexir för mänsklighetens överlevnad.
Du är välkommen att se min föreställning "Bockstyre" på teatern i Uddevalla. Ring bara och kolla om det finns plats på någon av klassföreställningarna.
Ulf Michal
Skådespelare/ regissör på Regionteater Väst
torsdag 18 oktober 2007
Turnétankar från VilketBen i Vänersborg!
VilketBen ensemblen har spelat 5 gånger i Vänersborg med en grym publik varje gång!
Det var väldigt roligt när ni i publiken snackade så mycket att vi trodde ni skulle komma upp på scen och spela med :)
Vi fick verkligen höra vad ni reagerade på - superkul!
Eller när vi spelade för en gymnasieklass och föreställningen gick hem lika bra som hos en yngre publik.
Alla är vi oroliga för hur man får, ska eller bör vara.
Eller oroliga för hur man inte får, inte ska eller inte bör vara.
Strunt samma vilken ålder man har.
Bilden visar ensemblen med vår sista föreställningspublik!
Den andra bilden är från en fantastisk promenad på Hinden som vi passade på att göra i era vackra omnejder.
Tack för att ni kom allihop!
Vore jättekul att veta vad ni tyckte om föreställningen så skriv gärna kommentarer.
Vilket Ben - gänget
Det var väldigt roligt när ni i publiken snackade så mycket att vi trodde ni skulle komma upp på scen och spela med :)
Vi fick verkligen höra vad ni reagerade på - superkul!
Eller när vi spelade för en gymnasieklass och föreställningen gick hem lika bra som hos en yngre publik.
Alla är vi oroliga för hur man får, ska eller bör vara.
Eller oroliga för hur man inte får, inte ska eller inte bör vara.
Strunt samma vilken ålder man har.
Bilden visar ensemblen med vår sista föreställningspublik!
Den andra bilden är från en fantastisk promenad på Hinden som vi passade på att göra i era vackra omnejder.
Tack för att ni kom allihop!
Vore jättekul att veta vad ni tyckte om föreställningen så skriv gärna kommentarer.
Vilket Ben - gänget
tisdag 16 oktober 2007
Reaktioner efter premiären på Prästkragen. Recensioner och spänning.
Som alltid efter innan och även efter en premiär är man dunder nervös över hur publiken,
och inte minst vad recensenterna tycker. Så det var med spänning vi väntade på recensionen av "Prästkragen". Igår fick vi beskedet.
Marita Adamsson för Bohusläningen använder ord som "oemotståndlig" och "underhållande".
Recensionen finns att läsa på vår hemsida under "press".
Mest tycker jag om följande stycke:
"Inte annat än jag kan tänka mig att den har mycket att ge publiken när den nu
- precis som Linné - ger sig ut på en resa i Bohuslän och Västergötland."
Kul att hon jämför vår turné i Västra Götaland med den som Linné gjorde på 1700-talet.
Föreställningen spelas i Ulricehamn idag men är åter i Uddevalla på fredag och lördag, då den spelas på Bohusläns Museum.
Därefter besöker vi följande orter: Borås, Bengtsfors, Falköping, Gullspång, Väne Åsaka, Alingsås, Tidaholm, Töllsjö, Sollebrunn, Lidköping, Grundsund, Fristad, Trollhättan och Tibro.
Har du möjlighet att se föreställningen under hösten, ge oss din reflektion, vad tyckte du? Håller du med recensenten eller är du av en helt annat åsikt?
/Tina
Fotograf: Ola Kjelbye
och inte minst vad recensenterna tycker. Så det var med spänning vi väntade på recensionen av "Prästkragen". Igår fick vi beskedet.
Marita Adamsson för Bohusläningen använder ord som "oemotståndlig" och "underhållande".
Recensionen finns att läsa på vår hemsida under "press".
Mest tycker jag om följande stycke:
"Inte annat än jag kan tänka mig att den har mycket att ge publiken när den nu
- precis som Linné - ger sig ut på en resa i Bohuslän och Västergötland."
Kul att hon jämför vår turné i Västra Götaland med den som Linné gjorde på 1700-talet.
Föreställningen spelas i Ulricehamn idag men är åter i Uddevalla på fredag och lördag, då den spelas på Bohusläns Museum.
Därefter besöker vi följande orter: Borås, Bengtsfors, Falköping, Gullspång, Väne Åsaka, Alingsås, Tidaholm, Töllsjö, Sollebrunn, Lidköping, Grundsund, Fristad, Trollhättan och Tibro.
Har du möjlighet att se föreställningen under hösten, ge oss din reflektion, vad tyckte du? Håller du med recensenten eller är du av en helt annat åsikt?
/Tina
Fotograf: Ola Kjelbye
fredag 12 oktober 2007
Vilket ben i Vänersborg!
Här är en video som visar att det inte alltid är bra inlastmöjligheter på turné.
Idag är det en stor dag, vi har premiär på "Prästkragen".
Premiären går av stapeln i Uddevalla 19,00. Jag och med mig, all personal på vår Boråsscen vill ge alla inblandade en riktigt stor SPARK!
Vi kommer säkert få höra mer om premiären under kvällen.
/Nicklas
Vi kommer säkert få höra mer om premiären under kvällen.
/Nicklas
torsdag 11 oktober 2007
Generalrepetition eller Dag 12!
Som vanligt en märklig upplevelse. Svarar publiken eller gör de det inte?
Sneglar i salongen åt alla olika håll och kanter:
På skådespelarna som är färdiga med allt - Linné gör entré som den grandiose man han förmodligen var, hans systrar pregnanta och distinkta, och den ihärdige Liidbeck!
Ser på publiken som ömsom skrattar och ömsom gapar; föreställningen rymmer tillräckligt många upptåg för att den mest teatervane skall reagera!
Nu är vi i mål, Joss Stone och Antonio Vivaldi har ledsagat oss, deras musik har satt temperaturen på vår resa. Dejkes och Erikssons pjäs skall få världspremiär imorgon och därefter med Uddevalla som utgångspunkt resa i Linnés fotspår i dagens Västra Götaland.
Sneglar i salongen åt alla olika håll och kanter:
På skådespelarna som är färdiga med allt - Linné gör entré som den grandiose man han förmodligen var, hans systrar pregnanta och distinkta, och den ihärdige Liidbeck!
Ser på publiken som ömsom skrattar och ömsom gapar; föreställningen rymmer tillräckligt många upptåg för att den mest teatervane skall reagera!
Nu är vi i mål, Joss Stone och Antonio Vivaldi har ledsagat oss, deras musik har satt temperaturen på vår resa. Dejkes och Erikssons pjäs skall få världspremiär imorgon och därefter med Uddevalla som utgångspunkt resa i Linnés fotspår i dagens Västra Götaland.
onsdag 10 oktober 2007
Dag 11
Hela förmiddagen ägnas åt repetitioner av övergångar. Jag är ytterst noggrann och likaså är alla i ensemblen.
När vi gått igenom allt är vi mogna för vårt allra första genomdrag. Tre timmars paus.
Springer en mil med A. Han har ett kort ettrigt steg. Mitt är långt och lite segt. 53 minuter. Det är godkänt.
Klockan 18 börjar vi genomdraget. 49 minuter senare är vi lyckliga. Det gick överraskande bra! Vi tror på det, även om vi är lite chockade - vi har alltså hunnit sätta samman en föreställning på 11 dagar? Det finns tid kvar. Vad gör vi i morgon?
Tillbringar kvällen på kontoret i ett nattsvart och tyst Uddevalla.
När vi gått igenom allt är vi mogna för vårt allra första genomdrag. Tre timmars paus.
Springer en mil med A. Han har ett kort ettrigt steg. Mitt är långt och lite segt. 53 minuter. Det är godkänt.
Klockan 18 börjar vi genomdraget. 49 minuter senare är vi lyckliga. Det gick överraskande bra! Vi tror på det, även om vi är lite chockade - vi har alltså hunnit sätta samman en föreställning på 11 dagar? Det finns tid kvar. Vad gör vi i morgon?
Tillbringar kvällen på kontoret i ett nattsvart och tyst Uddevalla.
Kul & kusligt i kulisserna
Kul & kusligt i kulisserna, ett studiebesök som avslutas med en kort föreställning, erbjuds till årskurs 5-or. Premiär idag 10 okt för årets upplaga på Uddevallascenen.
Skådespelare Ulf Michal, tekniker Stellan Lundqvist.
Så grymt bra det var, Kul & kusligt, med premiär idag för en 5-a från Hogstorp.
Ulf gör den bästa Kul & kusligt vi haft (förlåt alla andra!), i sitt tilltal till barnen och med hela upplägget. Han tar in, han ser alla, han visar runt tydligt och tryggt och ändå med mycket lek och öppenhet för inpass.
Och Stellan gör en grandios show han med, dyker upp som gubben i lådan på det ena efter andra stället! Han har bidragit med många erfarenheter från alla år han jobbat med studiebesöken.
Barnen var glada och nyfikna och helt med på tåget. Slutord från en av lärarna var att det här var det bästa hon gjort tillsammans med barnen nånsin! Stora ord från en äldre, rutinerad lärare.
Så all heder åt Ulf och Stellan. Ett riktigt juste jobb, all ära faller på dem och spiller av på hela teatern.
Ida
Skådespelare Ulf Michal, tekniker Stellan Lundqvist.
Så grymt bra det var, Kul & kusligt, med premiär idag för en 5-a från Hogstorp.
Ulf gör den bästa Kul & kusligt vi haft (förlåt alla andra!), i sitt tilltal till barnen och med hela upplägget. Han tar in, han ser alla, han visar runt tydligt och tryggt och ändå med mycket lek och öppenhet för inpass.
Och Stellan gör en grandios show han med, dyker upp som gubben i lådan på det ena efter andra stället! Han har bidragit med många erfarenheter från alla år han jobbat med studiebesöken.
Barnen var glada och nyfikna och helt med på tåget. Slutord från en av lärarna var att det här var det bästa hon gjort tillsammans med barnen nånsin! Stora ord från en äldre, rutinerad lärare.
Så all heder åt Ulf och Stellan. Ett riktigt juste jobb, all ära faller på dem och spiller av på hela teatern.
Ida
tisdag 9 oktober 2007
Dag 10
Tisdag. Författarna är på besök. De lämnar oss förtjusta - vilket är betydelsefullt för oss!
Orkar vi? Klarar vi oss igenom denna massa på denna korta tid som är kvar? Jag tror det.
Idag arbetar vi med ett ytterst improviserat genomdrag för fotografen.
Trots alla avbrott ser man den kommande föreställningen, den är där trots all frustration, trots alla textmissar, trots alla missade stick.
På kvällen kommer en liten skara och följer en öppen repetition.
Känslan av tillhörighet växer sig enormt stark när vi efteråt samtalar om vad vi har sett och upplevt.
Deras blickar gör oss ödmjuka inför uppgiften; deras passion och fascination för scenkonsten gör oss modiga inför tiden som är kvar innan resultatet skall visas för den granskande publiken.
I bilen hem från det kolsvarta Uddevalla förmår vi att samtala om annat än vår föreställning. Det är ett gott tecken.
Orkar vi? Klarar vi oss igenom denna massa på denna korta tid som är kvar? Jag tror det.
Idag arbetar vi med ett ytterst improviserat genomdrag för fotografen.
Trots alla avbrott ser man den kommande föreställningen, den är där trots all frustration, trots alla textmissar, trots alla missade stick.
På kvällen kommer en liten skara och följer en öppen repetition.
Känslan av tillhörighet växer sig enormt stark när vi efteråt samtalar om vad vi har sett och upplevt.
Deras blickar gör oss ödmjuka inför uppgiften; deras passion och fascination för scenkonsten gör oss modiga inför tiden som är kvar innan resultatet skall visas för den granskande publiken.
I bilen hem från det kolsvarta Uddevalla förmår vi att samtala om annat än vår föreställning. Det är ett gott tecken.
måndag 8 oktober 2007
Dag 9
Det är mindre än en vecka kvar till premiär.
Vi gör ett genomdrag av hela pjäsen.
Det blir uppenbart för oss att mycket saknas.
Den som ser berättelsen för första gången,
kan inte förstå de två huvudberättelser som Prästkragen innehåller.
Skådespelarna gör ett bra arbete, alla runt omkring likaså.
Det är bara regissören, det vill säga undertecknad,
som inte har lyckats att göra berättelsen begriplig för publiken.
Ett aktivt arbete med övergångar som gestaltar berättelsens utveckling, några nya ingångar till ett par scener - det är vad som krävs för att premiären skall bli lyckad.
För ensemblens vidkommande handlar det om att tvinga den fördjupande processen gå i rekordfart - vilket de kommer att lyckas med!
E
Vi gör ett genomdrag av hela pjäsen.
Det blir uppenbart för oss att mycket saknas.
Den som ser berättelsen för första gången,
kan inte förstå de två huvudberättelser som Prästkragen innehåller.
Skådespelarna gör ett bra arbete, alla runt omkring likaså.
Det är bara regissören, det vill säga undertecknad,
som inte har lyckats att göra berättelsen begriplig för publiken.
Ett aktivt arbete med övergångar som gestaltar berättelsens utveckling, några nya ingångar till ett par scener - det är vad som krävs för att premiären skall bli lyckad.
För ensemblens vidkommande handlar det om att tvinga den fördjupande processen gå i rekordfart - vilket de kommer att lyckas med!
E
Praktik på Regionteater väst i Uddevalla, andra veckan.
Andra veckan skulle visa sig bli ganska lugn och avslappnad.
Började med att på måndagen vara med Rasmus och bygga upp scenen inför Prästkragen.
Det var kul, nu fick ja äntligen göra något med mina fantastiskt stora muskler också!
Sen gjorde ja några plåtbitar som skulle hålla ihop delarna av scenen. Ganska kul, fick klippa plåt och sen borra i den, jag var en naturbegåvning!
På tisdagen kom jag hit kl. 10.00 eftersom jag varit hos tandläkaren. Då kom Anna och berättade att de inte fanns något att göra för mig så jag kunde vara ledig. Lite skönt att få vila sig lite.
Sen var det onsdag och då skulle jag först skriva adresser på kuvert för inbjudningar. Fruktansvärt eftersom jag tycker min handstil är hemsk, så att det gick många kuvert i papperskorgen. Men det blev nog ganska bra trots allt.
Efter lunch fick jag vara med på repetitionen av Prästkragen.
Olof, som var regissör, lät mig vara sufflör. Det vill säga att jag satt och sa till skådespelarna vad dom skulle säga, när dom glömt repliken.
Och nu är det torsdag och i morgon är detta över. I morgon kommer jag antingen följa med Tala-turnén till Västerskolan eller följa med till Göteborg på något möte. Får se vad jag bestämmer mig för.
Det har vart kul att få vara här på teatern och se hur allt går till. Mycket trevliga människor har jag mött och jag kommer minnas tiden här. Dels för allt tråkigt arbete jag gjort och dels för allt kul jag fått se.
Tyvärr blev det ingen tid jag fick vara i kostymateljén, väldigt synd eftersom jag sett fram emot det mest. Men jag har haft kul ändå !
/Frida Björkdahl
Började med att på måndagen vara med Rasmus och bygga upp scenen inför Prästkragen.
Det var kul, nu fick ja äntligen göra något med mina fantastiskt stora muskler också!
Sen gjorde ja några plåtbitar som skulle hålla ihop delarna av scenen. Ganska kul, fick klippa plåt och sen borra i den, jag var en naturbegåvning!
På tisdagen kom jag hit kl. 10.00 eftersom jag varit hos tandläkaren. Då kom Anna och berättade att de inte fanns något att göra för mig så jag kunde vara ledig. Lite skönt att få vila sig lite.
Sen var det onsdag och då skulle jag först skriva adresser på kuvert för inbjudningar. Fruktansvärt eftersom jag tycker min handstil är hemsk, så att det gick många kuvert i papperskorgen. Men det blev nog ganska bra trots allt.
Efter lunch fick jag vara med på repetitionen av Prästkragen.
Olof, som var regissör, lät mig vara sufflör. Det vill säga att jag satt och sa till skådespelarna vad dom skulle säga, när dom glömt repliken.
Och nu är det torsdag och i morgon är detta över. I morgon kommer jag antingen följa med Tala-turnén till Västerskolan eller följa med till Göteborg på något möte. Får se vad jag bestämmer mig för.
Det har vart kul att få vara här på teatern och se hur allt går till. Mycket trevliga människor har jag mött och jag kommer minnas tiden här. Dels för allt tråkigt arbete jag gjort och dels för allt kul jag fått se.
Tyvärr blev det ingen tid jag fick vara i kostymateljén, väldigt synd eftersom jag sett fram emot det mest. Men jag har haft kul ändå !
/Frida Björkdahl
fredag 5 oktober 2007
Vår blogg är omnämnd i senaste numret av nättidningen Nummer.
Vår blogg är omnämnd i senaste numret av nättidningen Nummer.
Länken till det kommer här:
Blogga dig Backstage!
Länken till det kommer här:
Blogga dig Backstage!
Praktik på Regionteater väst i Uddevalla, första veckan.
I dag är det näst sista dagen för mig, Frida Björkdahl från klass 9F på Norgårdenskolan, här på regionteater väst. Det har varit 2 intressanta och roliga veckor jag fått vara med om här.
Det började måndagen den 17 september. Det första som hände var att Ida visade mig runt i byggnaden. Väldigt intressant, för ja trodde verkligen inte de skulle vara så stort.
De jag fick göra sen var att sitta o klistra fast lappar med datum på affischer till Ester Nilsson levde här en gång. Sen åkte jag och Anna Ahnstedt till centrum och gick i affärer där vi frågade om vi fick lägga flygblad där eller sätta upp affischer. Denna dag tyckte jag var ren ut sagt jätte tråkig..
Nästa dag var däremot roligare, då ja fick vara med på ett publikgenomdrag av Ester Nilsson levde här en gång.
Onsdagen började för mig kl. 13.00, väldigt skön tid att börja måste jag bara säga. Då fick ja se repetition av andra akten i Ester. Efter det hade vi en paus och sen fick jag vara med på ett möte där de berättade om en kommande teater. Just nu kommer jag inte ihåg vad den hette men den kommer nog bli väldigt bra.
På torsdag var det dags att följa med på turné med Tala det är så mörkt.
Jonas som är turnéledare kom hit kl. 08.00 och ungefär kvart över började vi våran resa mot Alingsås. Det var en trevig bilfärd med tanke på att Jonas var väldigt snäll o trevlig.
Sen kom vi fram till Alingsås där vi mötte upp Peter.
När vi sedan var på skolan kom Kjell lite sent eftersom han gått vilse. Jag var med på den första föreställningen som vi spelade för nior.
Teatern var bra, Peter var väldigt duktig i den rollen han hade. Man började verkligen tänka av handlingen i teatern. Allt som Sören (Peters karaktär) sa fick en att tänka.
Däremot var det inte så spännande eftersom jag redan hade läst manuset dagen innan och visste vad som skulle hända.
Sen fick vi mat, alltid kul att äta på andra skolor. Dom hade jättelyxigt med mjuka stolar o mysbelysning.
Sen var det dags för en till föreställning, men då satt jag med Jonas utanför och såg till att det var tyst utanför. Lite kul att få veta vad turnéledaren får göra också.
Sen var det fredag, den stora dagen, dagen D, det var nämligen dags för premiär på
Ester Nilsson levde här en gång.
Då fick jag vara med och duka inför middagen efter teatern. Vi skulle gå ner till rekvisita-förrådet för att leta efter pynt. Det var fantastiskt!
Där fanns nästan allt jag drömt om, det fanns ju hur mycket 50-tals prylar som helst där!
När vi pyntat färdigt fick jag åka hem för att sedan dra med mig min vän Lisa på premiären. Det var kul att gå på premiären. Det var mycket folk, alla var uppklädda och bara allmänt mysig stämning.
/Frida
Andra veckan kommer snart. /Bloggmaster
Det började måndagen den 17 september. Det första som hände var att Ida visade mig runt i byggnaden. Väldigt intressant, för ja trodde verkligen inte de skulle vara så stort.
De jag fick göra sen var att sitta o klistra fast lappar med datum på affischer till Ester Nilsson levde här en gång. Sen åkte jag och Anna Ahnstedt till centrum och gick i affärer där vi frågade om vi fick lägga flygblad där eller sätta upp affischer. Denna dag tyckte jag var ren ut sagt jätte tråkig..
Nästa dag var däremot roligare, då ja fick vara med på ett publikgenomdrag av Ester Nilsson levde här en gång.
Onsdagen började för mig kl. 13.00, väldigt skön tid att börja måste jag bara säga. Då fick ja se repetition av andra akten i Ester. Efter det hade vi en paus och sen fick jag vara med på ett möte där de berättade om en kommande teater. Just nu kommer jag inte ihåg vad den hette men den kommer nog bli väldigt bra.
På torsdag var det dags att följa med på turné med Tala det är så mörkt.
Jonas som är turnéledare kom hit kl. 08.00 och ungefär kvart över började vi våran resa mot Alingsås. Det var en trevig bilfärd med tanke på att Jonas var väldigt snäll o trevlig.
Sen kom vi fram till Alingsås där vi mötte upp Peter.
När vi sedan var på skolan kom Kjell lite sent eftersom han gått vilse. Jag var med på den första föreställningen som vi spelade för nior.
Teatern var bra, Peter var väldigt duktig i den rollen han hade. Man började verkligen tänka av handlingen i teatern. Allt som Sören (Peters karaktär) sa fick en att tänka.
Däremot var det inte så spännande eftersom jag redan hade läst manuset dagen innan och visste vad som skulle hända.
Sen fick vi mat, alltid kul att äta på andra skolor. Dom hade jättelyxigt med mjuka stolar o mysbelysning.
Sen var det dags för en till föreställning, men då satt jag med Jonas utanför och såg till att det var tyst utanför. Lite kul att få veta vad turnéledaren får göra också.
Sen var det fredag, den stora dagen, dagen D, det var nämligen dags för premiär på
Ester Nilsson levde här en gång.
Då fick jag vara med och duka inför middagen efter teatern. Vi skulle gå ner till rekvisita-förrådet för att leta efter pynt. Det var fantastiskt!
Där fanns nästan allt jag drömt om, det fanns ju hur mycket 50-tals prylar som helst där!
När vi pyntat färdigt fick jag åka hem för att sedan dra med mig min vän Lisa på premiären. Det var kul att gå på premiären. Det var mycket folk, alla var uppklädda och bara allmänt mysig stämning.
/Frida
Andra veckan kommer snart. /Bloggmaster
torsdag 4 oktober 2007
Dag 8
Gick in i ett knepigt läge idag.
Började göra ren komedi av en scen. Svårt.
Ren komedi kräver sina försök och vi har ju bara en vecka kvar till premiär!
Ensemblen är på hugget nu, de börjar känna att vi närmar oss.
I morgon gäller ljud- och ljusläggning, kostymprov, perukprov, maskprov - bilden växer fram, om inte länge helt klar!
Författarna mejlar in de sista kommentarerna - vi lever visst med några tidsfel som måste justeras!
E
Började göra ren komedi av en scen. Svårt.
Ren komedi kräver sina försök och vi har ju bara en vecka kvar till premiär!
Ensemblen är på hugget nu, de börjar känna att vi närmar oss.
I morgon gäller ljud- och ljusläggning, kostymprov, perukprov, maskprov - bilden växer fram, om inte länge helt klar!
Författarna mejlar in de sista kommentarerna - vi lever visst med några tidsfel som måste justeras!
E
Dag 7
A är orolig. Hans kropp är inte i bästa form, trots omsorg både med kost och fysisk träning. Han säger att det inte har med produktionen att göra:
"Det är mina barn. Igår kom jag hem, på hallgolvet låg en nyinköpt byggsats, en dator värd 10400 kronor. Runt omkring min son står hans kamrater, alla med olika heta tips om hur den skall sättas ihop.
Jag sätter mig bredvid och tittar på, sakta förstår jag att ingen vet hur man gör. I köket står min hustru och lagar mat till detta aningslösa kollektiv, jag sätter mig på en stol och undrar var vi får pengarna från och vart de tar vägen."
B har en bra dag - gårdagens repetitioner löste mycket och pusselbitarna faller på plats under dagen. Karaktären får sin form, relationerna till omgivningen fördjupas - men finns det tillräckligt många situationer för att ge karaktärens resa trovärdighet?
C pendlar mellan högt och lågt. Arbetar hela dagen med en fantastisk peruk; en kreation i teddy som i stunder lätt blandas samman med C:s hund som just denna dag ser livet passera revy instängd i en av teaterns loger. Apropå teddyperuken bör det nämnas att kringarbetet flyter fram som en underbart roingivande flod - kostym, mask, ljus och ljud faller allt på plats i en fin syntes.
D kämpar på med språket, som jag säkert nämnt är han av annat etniskt ursprung än svenskt, vilket ger en extra krydda till hela arbetet. Men ibland är det svårt att förstå vad som sägs - vilket också är en bild av Sverige 2007.
E
"Det är mina barn. Igår kom jag hem, på hallgolvet låg en nyinköpt byggsats, en dator värd 10400 kronor. Runt omkring min son står hans kamrater, alla med olika heta tips om hur den skall sättas ihop.
Jag sätter mig bredvid och tittar på, sakta förstår jag att ingen vet hur man gör. I köket står min hustru och lagar mat till detta aningslösa kollektiv, jag sätter mig på en stol och undrar var vi får pengarna från och vart de tar vägen."
B har en bra dag - gårdagens repetitioner löste mycket och pusselbitarna faller på plats under dagen. Karaktären får sin form, relationerna till omgivningen fördjupas - men finns det tillräckligt många situationer för att ge karaktärens resa trovärdighet?
C pendlar mellan högt och lågt. Arbetar hela dagen med en fantastisk peruk; en kreation i teddy som i stunder lätt blandas samman med C:s hund som just denna dag ser livet passera revy instängd i en av teaterns loger. Apropå teddyperuken bör det nämnas att kringarbetet flyter fram som en underbart roingivande flod - kostym, mask, ljus och ljud faller allt på plats i en fin syntes.
D kämpar på med språket, som jag säkert nämnt är han av annat etniskt ursprung än svenskt, vilket ger en extra krydda till hela arbetet. Men ibland är det svårt att förstå vad som sägs - vilket också är en bild av Sverige 2007.
E
måndag 1 oktober 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)