Ett citat ur Råttatouille och en fråga.

Jag såg nyss en film tillsammans med mina barn. Den heter Råttatouille och är en underbar film, både för barn och vuxna.
Eftersom jag arbetar med teater så fastnade jag för en viss scen.
Det är när Anton Ego, som är en kritiker som kan lyfta eller förstöra en framtid för den som utsätts för hans vassa penna. Han ger en recension efter att ha ätit mat från just huvudpersonen i filmen som råkar vara en råtta.

Han riskerar sitt jobb och förlorar det också. Men det är ett stycke ur hans recension jag gärna citerar.

”En kritikers arbete är i många avseenden enkelt, vi riskerar väldigt lite men kan åtnjuta en maktposition gentemot dem som låter sitt arbete och sig själva bedömas av oss.

Vi stortrivs när vi får ge negativ kritik som är rolig att skriva och att läsa.
Men den bittra sanning som vi kritiker måste inse är att i ett större perspektiv är vilket skräp som helst troligen mer meningsfullt än vår kritik som utnämner det till just skräp.

Men det finns tillfällen då en kritiker verkligen riskerar någonting när det handlar om att upptäcka och värna om något nytt.

Världen är ofta hård mot nya talanger, nya skapelser. Det nya behöver vänner."

Detta handlar naturligtvis inte bara om kritikers arbete.
Men vågar vi låta det nya få ta plats i våra liv oavsett vad det handlar om?

Det är en fråga värd att fråga sig själv.

/Nicklas Arlevall