EFTER PREMIÄR FÖR EN REGISSÖR

Fredag kväll, tillsamman med familjen, framför TV:n och tittar på Lets Dance.
Allt är som vanligt, "fredagmys" med familjen. Skönt att man har dem nära så här, att man har en familj att bry sig om.
Idag är nämligen min första dag efter skiljsmässan med "En världsomsegling under havet".
Igår var det premiär på Uddevalla scenen.... och allt blev så där fantastiskt bra som jag knappt vågat hoppas på. Det blev teaterns magi när den är som bäst.
Ljus, ljud, skådepeleri, kostym, teknik.. ja allt klaffade precis som det skulle.

Men det är märkligt! När man borde vara fylld av stolthet, glädje och en gnutta kaxighet, så sitter man här och känner en tomhet, en sorg och en smula sårbarhet. För det är som
att skiljas. För fyra månader sedan ingick jag, dramatikern, ensemblen och ett helt produk-
tionsteam ett äktenskap med Jule Verne.
Han gjorde oss på smällen, och igår födde vi tillsammans en välskapt liten pjäs. Värkarna var kraftiga, men det slutade lyckligt. Skådepelarna klippte navelsträngen och föreställningen stod på egna ben.
Och jag.... jag lämnades ensam att begrunda var det var vi hade åstadkommit.
Att vara regissör är ett arbete där man finner sig vara ganska ensam. Det värsta är inte ensamheten, den står man ut med, det värsta är att man måste lämna allt när det är som bäst.
Men å andra sidan säger ju talesättet att man skall sluta när det är som roligast..... Tänk om man gjorde samma sak med sina relationer.

- Älskling! Jag vill ta ut skiljsmässa.
- Varför det?
- Jo, för att vårt förhållande är som bäst just nu.....

TACK TILL ALL PERSONAL PÅ REGIONTEATER VÄST FÖR ATT NI GJORDE ÄKTENSKAPET
MINNESVÄRD OCH FÖRLOSSNINGEN NÄST INTILL SMÄRTFRI.

Ulf Michal
regissör/ fotograf

Så några bilder ur föreställningen: