torsdag 19 april 2007

Den oföränderliga publiken.

Svensk scenkonst avhöll årsstämma på Göteborgsoperan med landets samlade teatrar, deras ägare och tjänstemän närvarande. Inledde gjorde kulturministern som var både stolt och entusiastisk inför den i måndags redovisade vårpropositionen.
Stämman gästades för övrigt även av SOM-institutet (Samhälle-Opinion-Massmedia)vid Göteborgs Universitet som föredrog hur scenkonstpubliken ser ut idag. Föredragshållaren Rudolf Antoni visade att ytterst lite har hänt beträffande publikens sammansättning och dess besöksfrekvens under den snart 20 år långa period som undersökningarna har genomförts. Visst känns det igen? De flesta som går på teater tillhör en övre medelklass, är kvinnor och har en akademisk bakgrund.
Min fråga lyder: hur skall vi bära oss åt för att ändra på denna märkliga situation? Inget ont om den publik som kommer, tvärtom, den förtjänar all omtanke och respekt för att den är trogen – men vad är det som är fel i scenkonstinstitutionernas strukturer när så många hellre väljer att avstå? Väljer vi fel berättelser? Är vi på fel plats? Marknadsför vi oss på ett stereotypt sätt? Har vi blicken vänd åt fel håll?
Trösterikt är emellertid att 45% av Sveriges befolkning minst en gång per år besöker en teater, endast 36% ser en fotbolls- eller ishockeymatch. Om det nu är något att konkurrera med.


Olof Lindqvist
Teaterchef

8 kommentarer:

Anonym sa...

Vad är vårproposition??
Jag har varit massa mer gånger på fotboll än teater.
GÖR REKLAM!!

Olof Lindqvist sa...

Vårpropositionen kommer på våren. Det är regeringens förslag på hur staten skall disponera sina finanser.
Själv älskar jag båda sorter, både fotboll och teater - och när det gäller reklamen, visst gör vi reklam, men tyvärr väljer just staten och kapitalet att satsa mer på fotboll än på teater - så därför har vi inte riktigt råd!

Anonym sa...

Man måste våga för att vinna..
Hör jag teater så tänker jag tråkigt och ofta vulgo.

Ni borde våga visa mer av vad teater kan vara.
Det måste finnnas något som är bra fast det inte är Strindberg eller Shakespeare??

Nu får man lite samma känsla som när någon frågar om man vill följa med till kyrkan.

Teater är för oss "vanliga" stereotypt och tråkigt.

Anders 19

Olof Lindqvist sa...

Tråkigt och vulgo. Det var en speciell kombination av ord. Tråkigt fattar jag ju, men vulgo, vad lägger du i det begreppet - är det pinsamt med teater? Och vad är det i så fall du tycker är pinsamt? Kanske missförstår jag dig, du får gärna förklara vad du menar - så kanske vi som jobbar på teatern göra nåt som du gillar.
Kolla in vår hemsida www.regionteatervast.se och kolla hur mycket Shakespeare och Strindberg du hittar där!

Anonym sa...

Nog är det altid någon som visar könet.
Teater tror fortfarande att det är provocerande aatt visa ett kön.
Finns det bra teater utan att hävda sig emot film???
/Anders

Olof Lindqvist sa...

Fortfarande är det många som blir jättearga av handlingar som är relaterade till våra kön. För inte alls länge sedan var det folkstorm för att en kvinnlig konstnär skulle kissa i en så kallad performance. Den som tittar på film gör det oftast med fjärrkontrollen i hand, medan teaterföreställningen är svår att fly undan om man väl har valt den. Men det är sant: teatern har i stor utsträckning förlorat sin förmåga att provocera, och frågan är hur teatern kan återvinna den positionen.
Jag tror att jämförelsen mellan film och teater haltar - konstformerna skiljer sig väldigt åt, även om det oftast är skådespelare inblandade i båda fall. Och bara för att man gillar det ena behöver man ju inte gilla det andra.

Anonym sa...

Våga häng med i utvecklingen och förändra er, då kanske publiken förändras..
Det känns som att teater "var, är och blir" som det alltid varit.

Varför kan inte ni ta nya tag?

Det måste märkas att förändringar sker. Det räcker inte att ni ser dem själva.

Anonym sa...

Nu börjar jag kunna ana tendeserna visserligen i att det kommer fler inlägg..

/Anders

Jag diggar att läsa om fler bilder ifrån er "Backstage"

Fast jag tycker fortfarande att det finns andra sätt att provocera.. Eller väcka något utan att vara "vulgo" i sina föreställningar.
Detta menar jag generellt i just er teater.
Jag får väl titta på något ni gjort så jag har rätt bild..