Kravet är utmanande: Hur mäter man scenkonst?

På torsdag eftermiddag sätter jag mig i bilen och åker från Göteborg till Lidköping för en så kallad arrangörsträff.
Jag skall träffa eldsjälar från nyss nämnda stad samt Götene, Grästorp, Mariestad och Essunga - människor som brinner för scenkonst i alla dess former.
Som teaterchef för Regionteater Väst är det mitt uppdrag att se till att det finns en tillgänglighet av scenkonst för bland annat dessa kommuner.

Hade det funnits scenkonst här om det inte hade varit för att stat, region och kommun hade bestämt sig för att subventionera Riksteatern samt Sveriges alla länsteatrar?
Förmodligen hade det väl varit någon form av uppträdande, men av vilken sort det vet jag inte.

Sedan den nya regeringen tillträdde har det kommit ganska hårda krav på mätbarhet på scenkonsten.
Alla teatrar skall redovisa sin statistik - vad spelas, var spelas det, hur många tittar på osv.
Kravet är givetvis utmanande: Hur mäter man scenkonst?
Hur mäter man värdet av att tre skådespelare och en tekniker sätter sig i en bil och kör trettio mil till ett samhälle där det bor 25 personer för att spela en föreställning?

Och hur jämför man det med att 500 personer kväll ut och kväll in går till Stockholms Stadsteater för att se på den teater som ges där?
Är frågan om tillgänglighet för alla en viktig fråga - eller skall vi strunta i att göra föreställningar för människor som bor i orter som Väne-Åsaka, Hällekis eller Lavad?




Andra bloggar om: teater, scenkonst, eldsjälar, Länstearar, Riksteatern, tillgänglighet, mätbarhet