"Lindahls inlägg överträffar farsen
"[Lör 00:30] KULTUR Kulturdebatt. Det är alltid lika roligt och spännande när teatern förmår att väcka starka reaktioner. Dessvärre händer det alltför sällan, och kanske är det allra mest teaterns eget fel - ofta är vi som arbetar med svensk scenkonst oförmögna att ringa in de berättelser som kan beskriva vår samtid på ett relevant, intelligent och tilltalande sätt. Vid dessa tillfällen brukar publiken fälla sin hårda dom genom att utebli.
Jarl Lindahl såg i veckan Regionteater Västs uppsättning av den pjäs han en gång var med om att skapa, nämligen Herrar. Den är att betrakta som en modern klassiker och har satts upp i ett flertal olika versioner. Att döma av hans inlägg i torsdagens tidning gick han den här gången ut ur salongen med en känsla av att ha blivit våldtagen.
Oj.
De allra flesta av oss vet om att teater är en samkonstform som tar utgångspunkt i en författares verk. Därefter tolkas pjäsen av en regissör, en ensemble och till sist av var och en i publiken. I denna omständliga process som öppnar för så många olika tolkningar finner man teaterns kärna och styrka.
Jarl Lindahl kunde vidare konstatera att publiken, till skillnad från honom själv, var road av vår uppsättning. Det gläder en teaterchef, det vet inte minst Jarl med sin långa erfarenhet.
Om publiken har rätt eller fel i sin uppfattning känns märkligt att spekulera i.
Självfallet tycker jag att det är tråkigt att en av upphovsmännen bakom pjäsen inte tyckte om vår iscensättning. Men med all respekt, Jarl, att den skulle utgöra en kränkning så grov som en våldtäkt, det är väl ändå en överdrift som överträffar farsen själv?"
Olof Lindqvist
Teaterchef Regionteater Väst
Vill ni läsa Jarl Lindahls inlägg så kan ni klicka på länken under.
5 kommentarer:
Publiken har aldrig fel bara olika tyckce och smak.
Nej, det är precis vad artikelförfattaren menar. Det är märkligt att ställa sig över en annas människas upplevelse - läs lite längre ner på bloggen eller i Borås Tidning på angiven länk för att följa hela debatten!
Det skall jag och det är en viktig debatt.
Vad betyder något eller vad betyder mest?
En recesent, en medverkande eller publiken.
Det kanske är en symbios, fast man är på djupa vatten om man förringar någon del.
Debatten kan också föras upp på en helt annan nivå. Visst är det relevant vad alla inblandade parter i en teaterupplevelse tycker och tänker - men först och främst är det samtalet om en upplevelse: teater, dans, musik, konst - ja, vad det än månde vara - som är det viktiga.
Den artikel som väckte det här samtalet handlade i mina ögon inte om en debatt om vad föreställningen hade för intention att förmedla utan om att en individ inte uppskattade den. Jag tror inte att det är nödvändigt att resonera i termer av bra eller dåligt - snarare borde medverkande, publik och recensenter diskutera vad en föreställning berättar om sin samtid.
Hur hittar man en väg att föra en debatt på det sätt?
Kan en föreställning berätta något om samtiden eller är syftet att förmedla de känslor vi alla bär på men inte ger utlopp för?
Att se någon som står på en scen och förmedlar det man själv skulle vilja säga, det är en stor sak.
Alltför sällan träffar det helt rätt och om det gör?
Hur visas det för andra att det är viktigt?
Skicka en kommentar