Den mystiska grantomten i Herrar, får ett eget liv.

Sista Föreställningen av Herrar spelade vi på Syd Koster.
Länge såg det ut som ingen visste att vi var där ens.
Men kl 16 hade ca 45 personer dykt upp i Gymnastiksalen på skolan.
Sista Föreställningen brukar innehålla oväntade saker, påhittade av medspelare eller tekniker. Det kan tillexempel finnas riktig vodka i vodkaflaskan som brukar innehålla vatten.

I Herrar kunde detta fått ganska berusande effekt, eftersom rollfigurerna dricker en hela Explorer inom loppet av 5 minuter ungefär efter halva föreställningen.
Vi hade alltså blivit så fulla att det är tveksamt om andra akten hade kunnat spelas.
Alltså var det vatten som vanligt i flaskan. Man väntar sig alltid nåt jävelskap sista föreställningen. OK!
I Herrar hade jag en sån där "Granjultomte" som sjunger och rör på sig på ett fånigt sätt.
För att starta den fanns det en liten knapp, dold i barren,
ovanför en liten skylt där det står:
"Try me"
Allt för att man skall bli upphetsad och köpa denna julstämningshöjande granjultomte. Granjultomten skall man sen ha på julafton, efter glöggen eller snapsarna och titta på skratta slå sig på knäna och tycka är jätterolig.

Dahl, min rollfigur hade denna grantomte med sig på toaletten och vi repeterade noga när den skulle på och av, också vilken melodi den skulle spela och vid vilket tillfälle.
MEN där i gymastiksalen på Sydkoster, började den leva sitt eget liv efter att snällt ha startat när jag tryckte på "try me".
Plötsligt startade den av sig själv.
Inte bara en gång utan 5-6 gånger.
Jag var övertygad om att JO eller Tina våra tekniker ville spela mej ett spratt, och att dom på något sätt kunde fjärrstyra granen.

När den hade startat 6 gången och givit mej ganska mycket problem, till publikens stora förtjusning. "så jävla kul är det väl ändå inte nu får dom lägga av", tänkte jag.
Jag tog helt enkelt ur batteriet, och granen var TYST ..... en stund ja, sen startade den igen.
Jag tänkte att nu har JO på något sätt tagit sig in bakvägen genom dekoren och satt i batteriet.
Publiken vrålade av förtjusning, jag sliter upp dörren till toan och spolar den med vatten i handfatet. Men inte hjälper det, den gurglar vidare på sin fåniga melodi.
Den är tyst en stund, men startar ytterligare en gång, jag tänker OK dom vill att jag skall krossa den.

Så jag ställer den på golvet och stampar med full kraft på den.
Det hörs tydligt hur den krasar och jag ser hur den krossas i flera delar.
Delarna hänger ihop av sladdar och sånt som sådana granar är gjorda av.
Jag lägger den på golvet inne i mitt toalettbås och stänger dörren.
Nästa gång jag öppnar dörren ligger den där och RÖR SIG FORTFARANDE det är fanimej helt otroligt.
Så den får ett sista stamp på sig.

När föreställningen närmar sig slutet samlar jag ihop sakerna i mitt bås för att lämna toan som vi varit inlåsta på i två dygn.
jag stannar upp för att se på Ulf inne på sin toa (detta är ett lagt sceneri) DÅ börjar den krossade granen hjälplöst röra ena armen och blinka lite svagt i ena kinden, som en döendes sista försök att kämpa vidare .
Efter föreställningen frågar JO och Tina vad det är som händer, dom hade inte gjort något med den. Den fick helt enkelt ett frispel sista föreställningen.
Som om den ville säga: Nu har jag gjort som ni vill i 50 föreställningar nu är det min show

Jan Coster, en av Herrarna



Andra bloggar om: regionteater Väst, Jan Coster, herrar på turné,