Nedräkningen har börjat...

Tiden går inte längre, den småspringer. Det gäller att ta tillvara den tid man har på sig och tiden man har för sig.
Att ha en förmåga att fånga de flyende ögonblicken är en livslång utmaning. Möjligen undrar Du, som förhoppningsvis läser detta,
vari denna lätt patetiska och sentimentala ton kommer sig av.
Dels kommer det av att jag faktiskt är sådan (lätt patetisk och sentimental), dels av att spelperioden med ”Herrar” närmar sig sitt slut. Snart slut! Hur gick det till?

När vi började repetera såg vi (jag tar mig friheten att skriva för herr Coster och herr Michal) med ödmjuk bävan på de 46 föreställningar som väntade regionen runt.
Men efter det att premiären i februari satte snöbollen i rullning har tidsperspektivet lavinartat kastat oss mot slutmålet. Redan Marcel Proust var ju på spaning efter den tid som flytt och vi har njutit så av resan att vi glömde bort att den obönhörligen skulle få ett slut. För nu har vi tre herrar bara tre föreställningar kvar. Idag. Fredag. Lördag. Roasjö. Strömstad. Koster.

Vemodet har inte riktigt infunnit sig ännu, men det lär komma. Den här våren har verkligen varit ett privilegium – att få komma ut till bygdegårdar som ibland är mindre än dekoren. Att möta en uppriktigt upprymd och chosefri publik som generar oss med sin entusiasm. Alla dessa arrangerande eldsjälar som ständigt låter flitens lampa lysa – måtte deras energiförbrukning hänföra andra.

I fredags räknade den multibegåvade herr Coster ut att vi hittills tillbringa 72 timmar inlåsta på den där toaletten. Nu återstår bara 3 x 1.40 tim. Idag, fredag och lördag. Roasjö, Strömstad och Koster. (Visst ser det ut som en tanke att vi avslutar på Koster…)

Med fingrarna på tangenterna,
Andreas T Olsson
en av herrarna


Andra bloggar om: Andreas T Olsson, Herrar, Jan Coster, regionteater Väst, Ulf Michal